¡Aupa Athletic!

I spanska ligan håller jag på Athletic Club, av svenskar ofta kallade ”Athletic Bilbao” eller bara ”Bilbao”. En del kallar dem till och med ”Atletico Bilbao”, men det gillar inte basker. Klubben var en symbol för det antifascistiska motståndet mot Franco i Baskien och han lät döpa om dem till ”Atletico”, just för att förspanska klubben.

Jag är själv varken fascist eller antifascist. Till skillnad från många andra erkänner jag att jag inte är särskilt påläst och undviker därför gärna att yttra mig politiskt.

Anledningen till att jag gillar Athletic så mycket att jag gått med i svenska peñan är att jag tycker klubben har en bra personlighet.

I en tid när storklubbar köper in spelare från hela världen, så håller Athletic fast vid sina principer och ställer bara upp med spelare från Baskien. Inga utlandsproffs, inga från resten av Spanien, bara basker. Det handlar inte om någon slags rasism, utan om att förankra klubben i den baskiska myllan. De har på allvar tagit till sig det engelska talesättet om fotbollsklubben som lokalsamhällets hjärta och själ. Fram till den här säsongen ställde de upp med reklamfria matchtröjor med. Det var fotboll utan big business.

Därför är det så sorgligt att Athletic verkar vara på väg ur ligan efter idel bottennoteringar de senaste säsongerna. Inte bara för att Athletic aldrig har åkt ur ligan, utan också för att en så genomkommersialiserad liga som ”La Liga” behöver ett lag som påminner resten om vad fotboll handlar om.