INTERVJU: Paco från Antipati om musik, gaddningar och Rågsved

VfE: Varför lades Contemptuous ner och vad ledde till bildandet av Antipati? Hur tycker du Antipati har blivit mottagna, jämfört med Contemptuous?

PA: Contemptuous lades ner på grund av sviktande egagemang, tror jag. Vi var peppade på nåt annat, jag och Radar. Antipati har blivit väl mottaget. Jag tycker inte att det går att jämföra, då Contemptuous bildades 2003 och scenen såg ganska annorlunda ut då. Det har hänt ganska mycket.

VfE: Du la av med att vara skin ett tag efter The Righteous, men kom tillbaka. Vad lockade dig och vad är det bästa, respektive sämsta med scenen i Sverige?

PA: Jag kallar mig inte skinhead av respekt för subkulturen. Men jag har en snarlik stil. Man kan nog snarare säga att jag hittade tillbaka till scenen, även om mitt intresse för punk aldrig har avtagit. Inte en dag sedan jag var tolv. Och det är liksom punken som är nummer ett för mig. Musiken alltså.

Det som lockade mig tillbaka, om vi uttrycker oss så ändå, var väl förmodligen samma faktorer som en gång lockade från början, och det är svårt att sätta fingret på. Gemenskapen, stilen, musiken. ”Den där känslan”, helt enkelt, för att citera Tysta Mari.

Det bästa med scenen idag är att den är på frammarsch. Det händer mer. Vet inte hur det är med tillväxten dock. Det sämsta skulle jag säga, är snuttefieringen av skinheadkulturen och den begynnade kommersiella exploateringen. Skinheadrörelsen riskerar att bli en helt tandlös tiger, om den inte redan blivit det, med salongsskins som Gavin Watson och filmen This Is England som får topprecensioner av förståsigpåare på majorblaskor som minsann alltid känt till allt om kulturen.

VfE: Du växte upp i Rimbo, en liten stad, hur var det att vara punkare och/eller skinnskalle där? Problem med rektorer, lärare, och poliser?

PA: Problemen var framför allt med naziskinsen och bondraggarna. De sistnämnda var ju natural born bullies allihop och gick ganska hårt åt en när man var liten punkare. När man blev skinhead sen var ju Rimbos på den tiden stora benskalleenklav det stora hotet. Eftersom man var skinhead och inte rasist blev man ju på nåt vis en större måltavla än både blattar och rödingar. Och vi var typ tre stycken, och tonåringar, medan de var mellan nåt år äldre till drygt 35 och anabola-as allihopa. Det blev en del slitage på martens-sulorna de åren.

VfE: Du har en hel massa tatureringar, vilken är din första, senaste, respektive favorit?

PA: Jag har bara på fegställen. Såna som syns mycket men inte gör så ont att gadda :)
Sparar de värre områdena till sist. Min första gaddning var en clockwork-krigare tecknad av Alteau för The Templars - Clockwork Orange Horrorshow dbl-7”; han i mitten, i bara svart. Det kom jag på någon timme innan jag skulle in till draken. Den senaste är en blomma på halsen, och min favorit kanske är min fenix på höger överarm, Blitz - Voice of a Generation-skallen eller någon av de första av rent nostalgiska skäl. Och såklart min vigseltatuering.

VfE: Har du någonsin funderat på att spela i någon annan typ av band, typ ska, reggae eller kanske hc?

PA: Nej, det kan jag inte påstå.

VfE: Hur ser Rågsved ut nuförtiden? Är det ett schysst ställe att bo på?

PA: Rågsved är en fin och anrik förort, som fortfarande dras med ett rykte om sig att vara späckat med droger och kriminalitet. Det är inget som jag personligen märker av, men jag är inte hundra på att jag skulle vilja bo här som femtonåring. För mig i min nuvarande situation är det det ultimata stället att bo på. En bekväm kvart från Södermalm, och mycket goda grannar; alltså vänner som flyttat hit och bor på samma gata. Rågsved är vackrare än miljonprogrammen, men liknar de sämst beryktade miljonprogramsområdena rent socioekonomiskt.

VfE: Du har varit ovanligt tyst när det gäller fotboll. Har du något lag du hejar på?

PA: Nej, typ inte. Här är ju nästan alla bajare, men de mer tongivande i umgängeskretsen är gårdare. När jag var liten höll jag på Liverpool FC på grund av faderskapet, och därifrån kommer även sympatierna för Westham utd. Jag har lite svårt att uppbåda den där entusiasmen, såvida det inte är landskamper eller Akalla spelar skol-DM.

VfE: Vad tror du om Sveriges chanser i EM i år och vem tror du tar hem pokalen?

PA: Eh... jag kan inget. Sverige kommer nog inge ett tveksamt hopp i de första tre, fyra matcherna, men sen lär det vara kört. Vinner vet jag inte vilka som gör, men Frankrike kanske? Är de med öht?