RECENSION: Die Allierten, "Ruhm & Ehre"

Artist: DIE ALLIERTEN
Titel: RUHM & EHRE
Format: LP
Genré: OI!

Det här är antingen den första tyska oi!-plattan eller den första tyska oi!-plattan på ökända Rock-O-Rama Records. Jag har aldrig riktigt förstått vilket. Det är inte bara labeln som är ökänd, utan även bandet, för de medverkade på en "No Surrender"-compilation. Till bandets försvar måste dock tilläggas att bandet inte var med på den dealen, Herbert tog helt enkelt med dem för att ha ett säljande namn att pusha nazi-musiken med. Fler icke-rasistiska band som Riisteyt, Skeptix och Siste Dagers Helvete blev också släppta på ROR.

Och om det inte räcker som bevis, så finns det en uttalat antirasistisk sång på plattan, "Blinder Hass", där bandet sjunger att de vill kasta alla nazister i fängelse.

Men nog snackat om dodgy politik.

Det här är bra oi! Musikaliskt låter de som många tidiga tyska oi!-band, en blanding av tidiga Cockney Rejects, Motörhead och inhemsk punk. Resultatet blir melodiskt (men inte komplicerat) och brutalt på en och samma gång. Det enda som inte är helt okej är sångarens röst. Han försöker låta som Lemmy, men klarar det inte helt och hållet.

Enda gång formeln bryts är på hc-iga "Mein Frisseur".

All musik är på tyska, undantaget de två instrumentala spåren "Ruhm & Ehre" och "Natur", på vilka bandet visar att de kan faktiskt spela, men jag gillar inte det där med instrumental punk, även om jag vet att det var populärt i gamla Västtyskland.

Bästa sången på plattan är "Skins & Punx".

Jag skulle råda alla som gillar tysk punk och oi! att köpa den här plattan, om inget annat, så för dess historiska värde. Det finns kanske inget spår som riktigt lyfter, men det finns heller inget som suger, inte ens de två instrumentala spåren.